KÄFTSMÄLL!!!

Här kommer den:
Jag har nu ett att en av mina vänner på FB vill att man ska kommentera hans status o skriva vad man kommer ihåg från den personen....

Jag skulle ALDRIG utsätta mig själv för det... Allt jag redan vet om mig själv räcker för mig... Jag tänker ofta på mitt liv i Vislanda, jag kom dit nr jag var 6 år (-86) o fick gå o hhälsa på nere på lekis där fröknarna var Magdalena Åkesson o Emma Henningssons mammor =) Jag tror aldrig jag skrevs in där för skolan skulle ju börja snart, kommer inte riktigt ihåg!!

När skolan väl började hade jag på mig jeans, roa tröja, jeansjacka o rosa skor med karddborreband, smidigt!! Håret var uppsatt i pippilottor o jag hade en stor, fin lugg... Detta minns jag då jag har ett foto från första skoldagen!!

Skolan gick sådär, jag var fosterungen inga andra barn fick leka med för jag kanske var jäääääättefarlig!! Japp skithemsk!!! Jag var en elak unge o jag vet inte varför.... Sorgligt?? JA!! Jag drog folk i håret, spottades o sa elaka saker samt hot m.m INTE OK!!

Högstadiet var verkligen sådär, skolkade oerhört mkt, kanske mest av alla på Grönkulla... Jag tvingades in på samtal med kuratorn Dick nånting, det gick sådär... Efter åttan fick jag ett ultimatum att antingen bli utslängd från skolan o börja knarka o bli en tattarunge (det sas så om folk som man inte gillade) eller byta till en mindra skolklass på Rönnemyr... Jaha, Rönnemyr, där var det ju superduperfarligt med massa svarta människor som luktade krydda, svett o kriminalitet... Ja ja, jag testade!!

På fritiden hängde jag med Helen Adamsson numera Viktoria, vi snattade, färgade håret, rökte, hängde med knarkarna i byn som var mkt äldre än oss... Detta vill jag verkligen inte bli påmind om!! Mamma o pappa körde runt i byn o letade efter mig hela tiden o jag SKÄMS!!! Fy fan om jag bara kunde vrida tillnaka tiden, börja om!! Det värsta är att det inte slutar där...

De få elever som gick på Rönnemyrs skola som jag inte ens kommer ihåg vad den hette bodde på utrednigshemmet Högelid som låg i Benestad utanför Alvesta, colla killar o tjejer...!!!! JAG tyckte det.
Efter några veckor så hade jag bestämt mig, jag ile bli en av dem, jag ville reda upp mig själv!! De skrattade åt mitt sätt eftersom de själva hade fått så mkt lärdom av att bo där o få ha personal omkring sig dygnet runt!! Jag berättade för mamma o hon blev så ledsen, hon kände väl att hon inte dög men jag hade gjort dem så illa, jag var en skam för dem o för hela Vislanda!!! Efter långa diskussioner med soc så bestämde vi att prova på så jag packade lite saker o mina kläder för att "checka in"... Jag återvände aldrig till fam Engkvist igen, det var slut där =( Jag var hemma på permission ofta men det var samma gamla visa....


Jag stannade på Högelid 8 mån, det var tydligen rekord så YEY... Sen var det meningen att jag skulle flyttat till Gotland men jag kommer inte ihåg varför det aldrig blev nåt kanske för att en av de anställda ville ha mig som fosterbarn!!

Tiden gick o jag flyttade till Ryd, tiden gick o jag gick ut nian, gick om nian, flyttade till Susanne o Jerry, tog studenten YEY, började jobba YEY, sen var allt bra....

Jag träffade Peo, vi flyttade ihop....

Sen kom samtalet, det värsta i mitt liv!!! Mamma var döende.... En granne hade hittat henne medvetslös på golvet in under sängen, veckan innan hade hennes sambo dött i fåtöljen... Troligen hade hon deppat ihop totalt o bara supit tills njurarna la av!!
Jag ringde Ramona, min bästa vän... Hon kom så fort hon kunde från Kristianstad o följde med mig till Stockholm morgonen efter. Vi åkte direkt till SÖS där jag oxå föddes 1980.... Det tog ett tag innan vi fick komma in o jag bekantade mig med mina syskon som hade kommit.. Efter ett tag hade de gjort i ordning henne o bytt rum så vi fick vara ensamma med henne, hon var alldeles gul, blod sipprade från näsa o mun o hon hade en stor grej i munnen... Efter nån timme tog hon sitt sista andetag men innan dess slog hon upp ögonen, de tomma, blanka ögonen.... Nu vilar hon i frid hos mormor som gjorde henne sällskap några år senare =(

TACK RAMONA!!!


Men jag skäms, jag hatar mig själv varje gång jag stöter på nån från Vislanda... Jag tycker det är oändligt kul men jag skäms.... Min tid där kommer folk nog aldrig glömma...

Nej, nu orkar jag inte mer... GODNATT!!